Välkommen till min sida. Här kommer jag dela med mig av tankar funderingar, eventuella kunskaper, roligheter, tråkigheter, glädje och sorg. Som ett giftermål.
När jag skriver de här så är vi på Gotland hos min farbror och familj, vi har strålande sol och de är ca 7 min till Tofta strand. Jag är omringade av nära och kära. Hösten står på tur och jag har en del nya saker på gång. Men ändå känner jag mig lite tom och samtidigt vilsen…och jag har ingen aning om varför. Ångest är något som jag lever med och får hjälp med, men de tog 35 år samt en olycka där jag var 1 mm från att bli förlamad från armbågarna och neråt innan jag sökt hjälp. Innan de ville jag klara ångsten själv, nästan ett helt år efter olyckan tog de, och de tog nästan kål på mig.
En annan bra medicin för mig är träningen och hästarna. Många tror nog att jag är en super social prick men i verkligheten är någon annan. De är inte de att jag inte gillar människor, jag älskar människor men de är bara de att jag gillar ensamhet och djuren lite mer. De låter i min världen när jag läser det här kanske lite hårt, och jag menar inte heller att någon ska ta avstånd eller något liknande. Utan bara att vi alla behöver symbios till varandra och i min värld av symbios så behöver jag en större del till djur och ensamhet än kanske de social med mycket människor. Dock så ÄLSKAR jag alla dessa sociala kanaler som ändå ger utrymme för kommunikation, växlingar av erfarenheter och funderingar till en bredare grupp.
Att dessutom jobba som mentaltränare och känna sig ångestfylld är kanske inte de en tror MEN att vara människa och hela tiden lära sig, utvecklas, göra misstag, lära sig att använda sina egna fel och brister och göra de till något bra. De är förhoppningsvis de som gör mig till en bra mental coach, då misstag och lärdom är något som jag har svartbälte i;)
När jag nu avslutar det här inlägget är vi hemma i Uppsala igen, så de tog nästan en vecka för mig att skriva mitt första inlägg. Känner att de är svårt att veta hur mycket jag kan skriva och inte..de är alltid de speciella med att skriva, de beror så mycket på hur läsaren väljer att tolka dina ord, lr på vilket humör personen är på när en en läser. Dock så får inte de hindra en från att våga, men ibland gör de de och då får man bara låta de skölja över dig för att sen våga trycka på -PUBLICERA.
